Hej då Värmland och hej hej Göteborg! Med näst intill euforisk lycka stängde jag släpkärran och begav mig mot storstaden och ett nytt liv som student på Chalmers. Då 19 år gammal – född och uppvuxen i Karlstad, med studier och karriär i sikte. Jag helt säker på att jag aldrig skulle flytta tillbaka till Värmland.

Fem år senare och med en ingenjörsexamen i Teknisk Fysik fick jag jobb som konsult inom strömningsberäkningar och fick ganska snabbt ett uppdrag på Ericsson. Jag var verkligen hungrig efter att lära mig och att utvecklas. Mitt andra uppdrag var inom klimatsimuleringar på Volvo Cars och livet i Göteborg var fyllt av vänner och aktiviteter. I den fasen i livet – livet som sambo och utan barn – var det för mig en optimal tillvaro. Vi var ett gäng från Karlstad som hade flyttat till Göteborg och jag såg framför mig hur vi skulle köpa hus i samma område och få barn som skulle leka ihop på gatan.

Vaddå? Värmland?

En dag berättade min äldsta och bästa kompis att hon och hennes kille skulle flytta tillbaka till Karlstad. ”Vaddå? Hur tänkte ni nu? Finns det jobb där?” var min första reaktion. Paret i fråga hade precis fått sitt första barn så jag tänkte sedan att ”ok, man kanske resonerar annorlunda när man får barn”. Det löste sig ganska snabbt för dem med boende i Karlstad och båda två fick bra jobb inom sina respektive ingenjörsområden.

Drygt ett år senare meddelande en annan vän att hon skulle återvända till Värmland. I hennes fall var det kärleken som var orsaken. Den här vännen fick också ett bra jobb och framförallt fick hon det liv i lantlig idyll som hon tidigare bara kunde drömma om.

Att två av mina bästa vänner hade beslutat sig för att flytta ”hem” fick mig och min pojkvän att börja fundera på vad som är viktigt för oss i livet. Vi var båda helt överens om att vi älskar kultur, skidåkning och naturupplevelser. Dessutom såg vi framför oss ett hus, två barn, närhet till vänner och barnomsorg, cykelpendling – kort och gott en enkel vardag. Ställde vi nu Karlstad mot Göteborg blev det ganska tydligt att Karlstad faktiskt var en väldigt stark kandidat där vi skulle kunna få allt detta. Men hur var det med jobb då? Våra hemvändarvänner hade ju bevisligen fått jobb, men fanns det verkligen något som skulle kunna passa oss, en dataingenjör och en teknisk fysiker.

Nu återvänder vi till Värmland

Sommaren 2012 tillbringade vi vår semester i Norrland med många naturupplevelser och där någonstans på 45:an tog vi beslutet. Hej då Göteborg och hej hej Värmland! Att vi tog beslutet just där och då kanske hade en mening. Min första träff på Platsbanken var nämligen ”Gruppchef beräkningsavdelning Valmet”. Vilken tur jag hade! Det här var precis en sådan roll som jag hade tänkt skulle vara mitt nästa steg i karriären.  Att jag skulle hitta det jobbet i Karlstad hade jag väl aldrig kunnat tro. Efter två år fick jag möjligheten att byta tjänst inom Valmet till gruppchef för en  konstruktionsavdelning. Nu har jag precis börjat på Technogarden i rollen som rekryterare och konsultchef. Jag har också insett att det inte var tur och tillfälligheter som gjorde att jag hittade rätt jobb i Värmland. Det är helt enkelt så att det finns ett stort utbud möjligheter i detta vackra landskap bara man börjar leta.

Nu är det sex år sedan vi flyttade tillbaka till Värmland och jag har inte ångrat det en sekund. Jag hör ibland bekanta i storstaden som funderar på om de ska satsa på familj eller karriär? Det känns inte som en aktuell fråga längre. Med närheten till jobb, förskola, natur och kultur så finns det i Värmland faktiskt plats för båda delar!

Marina Olsson

En frukostträff på temat #Värmlandskarriärer

Den 21/12 kl 07:30 bjuder vi på frukostträff där vi kommer att prata om just #Värmlandskarriärer. Det bli mingel, inspirationsföreläsning och självklart nätverkande, med nya värmlänningar så väl som företag.

Välkommen!